Vägen till framgång kantas ofta av peptalks som handlar mer om att kämpa, pusha och bita ihop än om att känna efter. Det finns en djupt förankrad idé i vår kultur om att vägen till framgång är mycket hård, kräver stora uppoffringar och per definition ska vara en kamp. Den som kämpar hårdast förväntas lyckas bäst och ska därför ha mest cred.
Men stämmer det här verkligen?
Ja, det är ju ett sätt att göra det på, men inte det enda, och definitivt inte det mest hållbara. I själva verket är det inte ens det mest effektiva. Jag tänker inte argumentera mer för den saken än att hänvisa till de sjukskrivningstal som visar att det här sättet att resonera, leva och arbeta gör människor akut stress-sjuka, leder till en epidemi av utbrändhet och kostar både individen, företagen och samhället gigantiska summor inte bara i pengar utan även i tid, energi, livskvalitet och naturligtvis också effektivitet och resultat (det är inte kostnadseffektivt med hög personalomsättning och stora sjukskrivningstal).
Vare sig vi vill eller inte är vi tvungna att hitta ett annat sätt att se på arbete, framgång och resultat, men även utan tvång så är det en väldigt bra idé för det finns mängder av forskning som visar att den här kamp/stress/prestationshetsen inte ens är vad som skapar resultat.
Och det är klart att det inte gör det! Du kan naturligtvis inte leverera på topp när du konstant ligger på bristningsgränsen, har ont i kroppen, knappt kan andas och aldrig vilar. Så vad händer om vi vänder på ekvationen och istället prioriterar välbefinnandet som ett sätt att skapa en ökad förmåga att prestera som dessutom känns bra och håller i längden?
Vadå må bra först?
Vid första anblicken kan det låta både flummigt och klyschigt, och intuitivt bara kännas fel, att “prioritera glädje”. Särskilt om du hela ditt liv agerat utifrån grundantagandet att det är din förmåga att prestera som ska få dig att må bra, bli älskad, skapa en förmögenhet och komma till himlen, eller vad det nu kan vara. Det svider förstås att ens tänka tanken att all den energi du investerat på bekostnad av ditt välmående under hela ditt liv inte kommer ge dig alla de där sakerna.
Och om jag nu dessutom hävdar att det där välmåendet som du kanske aldrig ens varit i närheten av lägger grunden för resten, ja då är det förståeligt om du upplever något av en emotionell jordbävning och känner viss hopplöshet.
Men låt oss prata lite om alternativen och se om jag kan göra dig nyfiken på ett något som har bättre förutsättningar för att faktiskt ge dig allt det där du kämpat så hårt för hela ditt liv – samtidigt som du mår bra!
För helt ärligt, hur tycker du att det har funkat att kämpa sådär hårt? Är det värt det?
Om du är som de flesta andra som sitter fast i prestationsknarkarträsket kan du förmodligen känna igen dig i att den där feta löneförhöjningen som du jobbade så hårt för kändes kul i ungefär två veckor innan du vande dig och ville ha mer.
Och när du är klar med ett projekt som andra jublar över och hurrar för kan du ändå bara se det som hade kunnat göras bättre och är inte nöjd i alla fall. Och hur mycket beröm du än får känner du dig ändå aldrig trygg, värdefull eller framgångsrik.
Dessutom är du sjukt trött efter att ha kämpat hela livet, och hur många coola jackor, pampiga lägenheter, häftiga resor, tuffa bilar eller dyra handväskor du än köper visar det sig alltid att den där lyckokänslan du jagar fortfarande gömmer sig bakom nästa krön. Och nästa. Och nästa.
Priset du betalar
Det märkliga med den prestationshets som är norm i dagens samhälle är att om vi bara stannar upp för en kort liten stund och reflekterar över de grundantaganden som normen vilar på, blir det snabbt uppenbart hur fullständigt bakvänt det är. Det som möjliggör att det dysfunktionella systemet kan fortsätta är att ingen har tid att stanna upp och reflektera, och det är något som många tjänar extremt stora pengar på.
Hela det kapitalistiska systemet bygger på att du är så stressad att du inte har tid eller ork att göra egna val, utan bara stressar vidare in i normen och jobbar så hårt som din chef kräver och konsumerar så mycket som reklamen säger åt dig. Det är ju svårt att orka något annat…
För det är enormt energikrävande att vara stressad och må dåligt. Det kommer ofta med en hel armé av symptom i form av självtvivel, rädsla, oro, övertänkande, prestationsångest mm. Jobbiga saker som inte går att befria sig från bara för att man vill, och effektivt kväver möjligheterna att fylla på med det som hade kunnat ge ny energi.
Naturligtvis kan en människa som varje dag behöver lägga stora delar av sin kraft på att hantera kaoset i sin egen inre värld aldrig leverera på samma nivå som någon som slipper ägna sina arbetsdagar åt att parallellt kriga med sig själv.
Lycka leder till framgång!
Så tänk om du slapp allt det där som mullrar, hugger och skaver inom dig. Vilka oceaner av energi du skulle spara, inte sant? Och tänk om du istället kunde lära dig att fylla dessa oceaner med inspiration, lust, glädje och skaparkraft.
Kan du se hur enormt mycket mer du skulle få gjort, dessutom med mindre ansträngning? Du skulle t.o.m ha gott om tid för vila och återhämtning, vilket skulle göra dig ännu mer effektiv.
Detta är anledningen till att lycka leder till framgång. Det innebär ett enormt privilegium att inte behöva kriga med dig själv varje dag, och det frisätter gigantiska mängder energi som du kan lägga på bättre saker.
Så nej, det är inte klyschigt, naivt eller oansvarigt att lära dig vad som får dig att må bra och att prioritera din lycka. Det är ett mycket effektivt sätt att bli mer framgångsrik.
Det är naturligtvis en oerhörd befrielse att må bra istället för att må dåligt, men av någon anledning är självändamålet med att vara lycklig förvånansvärt nog inte särskilt motiverande för många. Så mitt främsta argument till dig som fortfarande sitter fast i det gamla stressparadigmet är detta: välbefinnande gör dig mer effektiv, kreativ och framgångsrik!
(Och jag kan lära dig hur. Klicka här för att läsa mer om coaching)
Vill du ha en snabbkurs i hur du påverkas av positiva känslor, plus några minitips på var du kan börja, läs den här Aftonbladet-artikeln jag skrivit om positiva bieffekter av att vara lycklig.
